Pedagogiska reflektionshörnan

Idag gjorde jag mina experiment i helgrupp. A och V var också med. Jag hade så ont i halsen och lite röst på morgonen så jag bad A att ta inledningen och högläsningen. Jag hade valt ut en sida i boken om vatten som presenterade vattenplaneten och att vår jord består av tre delar vatten och en del land, vilket var en passande jämförelse att göra eftersom barnen i fruktstunden varje dag tränar på fjärdedelar etc. Jag hämtade sen min utrustning med en jättestor glasburk fylld med kallt vatten och ett mätglas fylld med varmt vatten och karamellfärg.

Utdrag ur min planering:

”Experiment 1: vulkanen

Stor glasburk med kallt vatten, litet mätglas med varmt vatten + karamellfärg

Berätta för barnen vad vi har först, se till att alla ser bra. Vad tror ni kommer hända när jag ställer ner mätglaset med varmt vatten i den andra med kallt vatten? Kan ni ge förslag? Gissa? Var tror ni det färgade vattnet kommer hamna? Kommer det stanna i mätglaset, kanske blanda ut sig med allt vatten eller sjunka? Varför skulle det kunna vara så? Nu när vi gör en gissning gör vi en förutsägelse och när vi gissar/påstår varför det kommer bli så, då gör vi hypotes – det är så riktiga forskare gör när de gör experiment.

Färgat vatten stiger upp som en vulkan och lägger sig på ytan. Varför blir det så tror ni? Kan det vara så att varmt vatten är lättare än kallt vatten? Aha, där har vi lärt oss något. Vad var vår förutsägelse, blev det som vi trodde? Vad händer om man har så varmt vatten att det skulle koka? Just det, det blir vattenånga och dunstar uppåt, blandar ut sig med luften.

Experiment 2: flytande is

Stora glasburken med vatten, små färgade isbitar

Vad tror ni kommer hända när jag släpper ner en isbit i vattnet? Tror ni den smälter direkt och blandar ut sig med vattnet, eller tror ni den lägger sig på botten? Varför tror ni den flyter?

Den flyter alltså. Hmm, konstigt att både is som är jättekall och vatten som är jättevarmt flyter i vatten. Det verkar alltså som att kallt vatten är som tyngst och att både varmt vatten och att fruset vatten är lättare och alltså flyter på kallt vatten…”

Det blev ungefär som jag hade tänkt mig, frågorna fungerade bra. Det var dock svårt att få till en slutsats eller sammanfatta vad vi hade kommit fram till, vad vi hade lärt oss av experimenten. Vid det första experimentet var barnen säkra på att karamellfärgen skulle blanda ut sig i vattnet, de beaktade inte temperaturskillnaden så mycket, men det var ju inte heller helt lätt att relatera till eftersom de bara hade mitt ord på att den ena var kall och den andra varm. Det blev lite tråkigt och svårare att greppa eftersom de bara tittade på, hade antagligen varit större utbyte av att göra i mindre grupper, att barnen själva fick vara aktiva. Efter det första experimentet föreslog jag att vi skulle testa även tvärtom för att synliggöra skillnaden. Varmt vatten i den stora glasburken och kallt vatten + karamellfärg i den lilla. Det färgade vattnet stannade då kvar i den lilla burken för att det varma vattnet var lättade och flöt ovanför – tvingade ner det kalla kvar i mätglaset. Jag tror att min slutsats, vad vi skulle förstå och lära oss, inte riktigt kom fram. Men jag ville att de skulle se att varmt vatten är lättare än kallt och när det är så varmt att det kokar, ångar det och stiger uppåt – precis som molnbildning. Några av barnen hängde med i resonemanget, men inte alla. Jag märkte på mig själv att jag blev lite orättvis när jag gav ordet till barnen. Det var mestadels samma barn som räckte upp handen hela tiden, men jag märkte att jag några gånger lät några barn sitta och vänta med armen uppe medan jag gav ordet till barn som redan brukar ta mycket talutrymme och plats. Jag kände att genus-luringen i mig knackade på axeln och sa att ”ge tjejerna mer utrymme, killarna tar för sig så mycket ändå”.


Slutsatsen av passet var att jag känner mig rätt så nöjd. A:s kommentar var att det kanske blev aningen länge för barnen att sitta på mattan och koncentrera sig, det blev nästan 45 minuter sammanlagt. Hon tyckte att jag behöll ett bra lugn och att jag lyssnade på barnen bra. Jag kände några gånger att det var svårt att samla gruppen att lyssna på mig och sitta kvar på sina platser, några blev mycket nyfikna och ville känna på isen och den varma burken osv. Jag föreslog för A att vi kunde göra om det här försöket i smågrupper också, att stå på tur och gå in till köket med mig och få testa de här experimenten igen. Det skulle nog tydliggöra för barnen och de skulle säkert få med sig upplevelsen längre, än bara nu när de såg det hända istället för att göra det själva.

Det har varit en solig och fin dag som har viskat om att våren är på väg. A tog upp och pratade i samlingen om snö och vatten igen. Det var kul att se att barnen hade snappat upp mycket kunskap under mina gruppövningar och att de är så intresserade. Projektet byggdes vidare eftersom vi ska köra ett miljötema nästa vecka som fokuseras på vattnet och på vattnets kretslopp. Barnen kikade igen på snön i luppar ute och tog med sig en butt med snö in. När skoldagen var slut hade den inte hunnit smälta. Barnen ville också ställa ut en butt med vatten utomhus och var övertygade om att det skulle frysa. Några trodde inte att det skulle hinna frysa på en dag. Det var nog en bra gissning eftersom det var så varmt ute idag, så skulle det nog ta många timmar. Men under natten kanske det har frusit. De ville även testa att ställa en butt med vatten i frysen och trodde den skulle frysa snabbare. Roligt att A bygger vidare på det jag tagit upp och att barnen är intresserade och att de börjar göra förutsägelser och gissningar om vad som kommer hända.

Imorgon ska vi se en film tillsammans med ettan som handlar om vattnets kretslopp. På torsdag ska jag i hela gruppen få visa några experiment och leda barnen med frågor och diskussion. Det ska bli spännande och känns som lite av ett test för mig, att se hur bra jag klarar av det. Jag känner mig lite nervös redan, men känns kul också att få testa. Det känns som att jag känner barnen bra nu och att de vet var de har mig. Hoppas de kommer lyssna på mig i helgrupp också. Att visa experiment med vatten – varmt och kallt och att släppa isbitar i vatten är nog ganska spännande också och jag tror de kommer vara fokuserade och nyfikna då. Gäller bara för mig att förbereda mig med bra produktiva frågor som leda till bra svar. Jag tänker mig att jag ska be dem föreslå och gissa vad som kommer hända och varför de tror att det ska hända så osv. Sen efteråt att vi kan leda in det på vattnets avdunstning och smältning – vattnets kretslopp…


Vattenkanon

”Vattenmoln som faller ner som regn och snö som smälter ner,
o rinner i snabba bäckar som porlar,
glider fram i älv och flod,
vilar i en blank sjö eller gungar ut i havet,
solen värmer hav och sjöar,
luften stiger upp mot himlen som bildar vattenmoln…”

Skapande ute i snön hela dagen, har hunnit med resten av klassen, i tre grupper. Dagen har varit mycket rolig och intensiv. Det är väldigt glädjefyllt att jobba med skapande, roligt att alla blir inspirerade till någonting. De blir kreativa och dras med i skapandet, även om de från början inte tror att det går att göra något som ser ut som något. Några av barnen hade svårt att tro att det skulle kunna bli något och de flesta hade inte egna idéer. Jag var själv väldigt aktiv och hjälpte till att skulptera och bygga och klappa på snö. Jag kom också med förslag på vad det kunde se ut som, vad det kunde bli. I några fall nappade de och utvecklade eller kom på egna nya idéer som var bättre. Till skillnad från första gången så blev det att alla barn samarbetade med ett större bygge. Det berodde på att vi hamnade nära en stor upplogad hög och barnen såg snökockorna som användbara att bygga med, vilket resulterade i ganska stora skulpturer. Vilket i sig var både mer passande för dagens snö, som i princip höll på att smälta och som var roligare att samarbeta kring. En av grupperna består av individer med mycket starka viljor, vilket jag tycker är ett smart drag eftersom de behöver träna på att kompromissa allihop i den gruppen. Det är genomtänkt att sätta alla barn som gärna tar en ledarroll och vill bestämma i en grupp eftersom de behöver träna på att stå tillbaka. Dessutom får barn i andra grupper mer chans att ta för sig och prata och bestämma.

Det varierade lite mellan grupperna hur länge de orkade hålla på. Det tror jag kan ha berott både på hur blöta deras kläder var, hur roligt de hade och säkert berodde det på mig också. Jag funderar på om jag agerade olika i olika grupper…(?) Kanske kan skillnaden i så fall ha varit att när barnen tappade intresset fortare, att de inte blev tillräckligt involverade i det stora byggprojektet, utan hamnade lite på sidan om med en egen idé som inte fick lika mycket respons.

Grisen med vattenkoppor


Fågeln med fågelbo och frågelägg framför


Vulkanen

Idag blev Olweus-teamet på förmiddagen inställt. Det skulle ha varit samarbete mellan tvärgrupper från hela skolan, men ingen hade tagit på sig att planera något, så det blev inget. Istället blev det storsång, alla barn i skolan sjöng tillsammans i matsalen, vilket blev rätt så trevligt. Trulle är ett litet troll som kommer i en guldig låda med olika påhitt och uppgifter. Det blir som en liten teater när Trulle kommer. Barnen blir väldigt nyfikna och fokuserade. Förra gången hade Trulle problem med sina djur i skogen, de har ju så dåligt med mat på vintern. Han ville ha barnens hjälp att mata älgen, rådjuret och haren. Men haren är ju liten så den fick bara en apelsin, men rådjuret är större så den vill ha dubbelt så många som haren, alltså två, och älgen är ännu större så den vill ha dubbelt så många som rådjuret, alltså fyra. Osv. Ett väldigt bra sätt att introducera begrepp som hälften och dubbelt. Det är sådana knep och idéer jag vill lära mig. Jag har själv så otroligt svårt för praktisk matte, vilket är väldigt konstigt med tanke på att jag läst universitetsmatte ett år. Min insikt är ju att jag alltid har varit bra på att flytta siffror, men aldrig riktigt har förstått varför jag gör det eller logiken bakom praktiska tal.

Idag hade Trulle packat en liten ryggsäck. Han skulle gå på utflykt och hade med sig en liten macka, en apelsin och en flaska med saft. Tre saker. Nu skulle barnen få låtsas att de skulle gå på utflykt. De skulle rita alla saker de ville ha med sig i ryggsäcken på utflykten och sen skriva hur många saker de hade. Jag blir så inspirerad av A:s ofta ganska enkla knep, men ändå för mig helt nya, att få in lärandet i roliga påhitt och kombinera saker barnen lätt relaterar till att bli lärandesituationer. En annan sådan grej är att vid fruktstunden varje dag repetera delar av hel. De får själva säga hur många delar de vill ha sin frukt i, och A ber dem berätta hur hon ska skära för att det ska bli så många delar. Nu har de kommit så långt att de har fått se hur man skriver en halv på mattespråket (som ett bråktal alltså). En halv, en fjärdedel, en åttondel osv. De är så uppmärksamma och läraktiga barnen, det är så roligt att se hur mycket de kan. Framförallt att utnyttja vardagssituationerna som uppstår. Jag menar det är så mycket fostran och lära sig att vara en bra kompis, rättvisa och att vänta på sin tur. Det är mycket sådant med små barn, jag tycker det är roligt, viktigt och riktigt att det ingår. Som lärare tänker inte jag mig att jag är en person som enbart ska lära ut kunskaper, mycket kunskaper kommer med resten av det man gör. Så mycket kommer automatiskt, särskilt när man lär sig att använda sådana knep i vardagen.

Idag har jag hunnit med sista gruppens första NV-pass och första gruppens skapande-uppgift. Sista NV-passet gick väldigt bra. Det var två stycken borta, så de var bara tre stycken. Inbördes är de lite busiga och pratiga, men de tog sig an uppgiften jag gav dem med entusiasm. Det kändes från igår som jag hade hittat ett koncept som fungerade. Jag hade mitt upplägg och körde ungefär efter det. Jag använde samma frågor som igår när barnen undersökte snön, både ute i luppar och inne på olika sätt. Men jag kände att jag blev ännu bättre på att fråga vid rätt tillfällen och att lyssna på barnens idéer och tankar. Det var upptaget i lilla rummet som jag kunnat utnyttja med de två senaste grupperna. Men trots de öppna ytorna och en hel del störningsmoment utifrån så klarade den här gruppen att fokusera och sitta samlade runt bordet.


Bilduppgiften jag gav barnen var att skapa något tredimensionellt i snö och måla det. Inspirationen fick jag när jag såg barnen undersöka snön i den naturvetenskapliga uppgiften. De tyckte det var kul att bygga och forma snön i händerna och med burkarna inne, fast det inte var det vi skulle göra just då. Jag fick då idén att forma snön ute och bygga något och sen måla det med vattenfärger.  Jag gav dem ganska fria tyglar att göra som de ville, det som verkade roligt. Att bygga varsin grej eller att göra något större ihop. Första gruppen blev fyra barn. De hade väldigt roligt allihop. Alla blev kreativa och vågade testa, samarbetade i olika konstellationer och gjorde efter sin egen förmåga. De uppmuntrade och berömde också varandra, vilket var roligt att höra. När de inte riktigt kom igång först, så började jag bygga lite med snön. Det blev en igelkott, de andra blev inspirerade och fick egna idéer. Ett av barnen som är ett år yngre och inte har det så lätt för sig, han hade inga idéer att bygga något eget. Jag tyckte inte han behövde det utan vi målade tillsammans på igelkotten. Vi utvecklade sen till att bygga en orm bredvid som två av barnen hjälptes åt att måla. Det blev ett fint slott, med tinnar och torn också. Och en snölykta med bollar i olika färger. Det som var svårt med att måla på snö var att penseln blev kall fort och då fastnade små snöklumpar på, sen tog färgen slut väldigt fort. Man behövde mycket vatten och mycket färg på penseln. Jag ska komma ihåg att ta med mer än en vattenhink ut nästa gång. Det blir nog roligare om man slipper springa och hämta mer hela tiden.

Idag gjorde jag mitt första NV-pass med tredje gruppen. Jag hade förberett mig genom att punkta ner några frågor som kunde vara produktiva och leda vidare till att barnen tittade mer noggrant och på olika sätt undersökte snön. Alla i gruppen var intresserade och tyckte det var roligt. Den här gruppen tog för sig mer än den förra. De kom flera gånger med egna förslag på vad vi kunde undersöka, utifrån materialet som låg på bordet. Pojkarna i gruppen tog för sig mest, både på bra och på mindre bra sätt. De kom med många bra förslag på hur vi kunde mäta, väga osv. De gjorde också vältalande skisser över vad vi gjort med snön i framställandet av den gemensamma planschen. De blev arga på varandra och använde arga röster när de inte fick sin vilja fram.

Mina frågor ledde till flera bra observationer. Jag gjorde som förra gången, att jag skrev upp de ord som barnen kom på direkt på planschen, under tiden de undersökte snön. Sen fick de själva rita och skriva när vi plockat undan och torkat av bordet. Frågor jag använde var: Hur ser snön ut? Hur såg den ut när vi tittade nära? Hur smakar snön? Hur luktar snön? Hur låter snön? Hur känns snön? Vad händer om man håller snö i handen? Första orden som kommer är vit och kall, men frågar jag vidare kommer det fler bra ord, som att snö knarrar och att den såg ut som kristaller, att den luktar som vatten och att den smälter och blir is när man håller den i handen. Jag försökte också prova lite likhets- och olikhetsfrågor som: vad skiljer snö och vatten åt? På vilka sätt liknar de varandra? Frågorna gav faktiskt bättre fokus och det märktes att barnen tittade efter en gång till och sen satte de sina egna ord på sin upplevelse. De här barnen lade också märke till att det blev mycket mindre vatten kvar än vi haft av snön. De kom också med förslag på att vi skulle sätta in vattnet i frysen och se om det blev till is. Jag tyckte det var roligt att jag hade väckt deras upptäckarlust och att de själva kom med förslag på nya saker att testa.

Vilka fina bilder det blev!!!

Och det där med att trolla med färgerna och göra en färg man inte har är jättespännande. Jag brukar ibland göra en stor sak av "att hur många färger har jag här" och sätta fram en röd och en blå puck. Och så pratar vi om att det är två färger och att de heter röd och blå. Det är inte säkert att barnen vet. Och så "hokus-pokus" så blandar jag en lila. "Titta! Det fanns en till!" "Tror ni vi kan trolla fram en till?" Och så får vi en blåröd och rödblå. Och så långt skulle ju kunna räcka med förskolebarn. Men hur går man vidare med större barn? Kan man intressera dem för att blanda ett visst antal droppar? Vad blir det om man tar 3 röda och en blå? 10 röda och 1 blå?
Och om det blir oändligt många färgprover, kanske man kan sortera dem. Vilka ska vara i den röda högen och vilka ska vara i den blå? Finns det någon färgblandning som vare sig är röd eller blå? Om de är med så långt, så kan man nog släppa dem att experimentera hej vilt. Och kul om man kan få dem att lägga utklippta bitar så det går från rött till blått nästan omärkligt. Kan du inte prova om du kan få dem till det? Jag brukar markera att här borta ska det rödaste vara och här borta ska det blåaste vara, sen lägger man två färgprover bredvid varandra och funderar på vilken som är blåast och vilken som är rödast. På det sättet tror jag barnen kan börja lära sig att se att det finns många röda kulörer och många blå.Hmmm, det där ska jag nog själv göra med treorna...

Och städa? Ja, de måste ju lära sig att ta ansvar, men städa det kan de inte. Något ska de ordna med innan de går tycker jag. Och jag har alltid jättesvårt att bryta skapandet och tvinga dem städa. Jag städar oftast själv. Kanske viktigare att visa kamrater och verktyg och material hänsyn
och respekt? För att inte tala om "konstverket" man gjort.

---

Glad i hågen efter att ha läst mammas kommentar på lunchrasten gick jag tillbaka och tänkte testa den här färgblandningsidéen om några var intresserade. Några hakade på, bland annat den tjejen som började blanda så mycket igår och jag tänkte att det var ett listigt drag för att få fram samma skaparglädje och upptäcklust idag också. Det blev snopet nog inte alls som jag tänkt mig. Kanske lyckades jag inte entusiamera dem tillräckligt eller så var de bara inte sugna på att göra just den uppgiften. Jag började precis som mamma tipsade om att ta fram röd och blå. Frågade hur många och vilka färger vi hade. Två stycken, blå och röd. Det var de med på. Det var coolt att det kunde bli lila också, men sen tappade jag dem. Att hålla på och göra olika nyanser av lila, blanda rött och blått blev inte så kul tydligen. Ett annat barn slängde fram en låda med stämplar och så började de göra det istället.











Men jag tror mycket på att låta barnens egen fantasi och upptäckarlust styra. Men jag känner att jag nog är ganska extrem i min åsikt om att inte hindra barnen så mycket. De andra fritidspedagogerna blir väldigt trötta, arga och uppgivna när barnen använder material på "fel" sätt eller "leker" med material. Jag undrar bara varför man inte kan få tillåtas leka att pärlor är diamanter i en skattletar-lek eller varför man inte kan få sitta och rita eller sy under bordet i sin koja? Är det så himla dåligt att låta barnen utveckla sin fantasi och vara kreativa hela dagen?

Satt och tänkte på det under frukosten när några av barnen flamsar och tramsar, säga knäppa saker och retas i en salig blandning. Mycket av det som kommer ut är ju väldigt fantasifullt. De barnen som pratar mycket, vitt och brett och tar plats på ibland störande sätt, de är nog ofta barn som har stor fantasi.

Här är en ödla och en nyckelpiga av pärlor, kul att hitta nya och flera sätt att använda vanliga pärlor. Längst ner är mönster till en pärlspindel som jag ritade åt ett barn.

Idag har vi haft en utflykt på förmiddagen. Var vid isbanan och åkte skridskor med alla barnen. Alla vuxna åkte också skridskor, vilket var kul, eftersom jag tror det gör det roligare för barnen. Förutom att de kan få peppning och tips av oss vuxna, kan de också lära sig inse att alla är olika duktiga. Man tävlar inte mot någon när man åker, man åker för att det är kul och kan leka och prata och umgås tillsammans. Som väntat fick några ont i fötterna (kommer ihåg när man var liten, blev alltid kallt och trångt i skridskorna på sådana där utflykter), men det fanns massa roliga snödrivor omkring att leka i, i vanliga sköna skor.

A och jag hann sitta och prata länge. Jag tycker det var ett givande samtal, vi kom in på massa olika ämnen och diskussioner. Jag känner mig inte dum som frågar massa frågor. Jag vill ju veta hur hon ser på massa saker och sen kunna bilda mig en egen uppfattning. Vi planerade in när jag ska göra mina lektionspass med eleverna. Vi bestämde att de skulle få arbeta i sina arbetsgrupper om fem och fem (fyra grupper). Jag kommer ta en grupp i taget och under första passet göra liknande upplägg med alla grupperna. Det kan nog vara väldigt kul och lärorikt att prova med smågrupper till att börja med och att ha samma upplägg med flera olika grupper – det kan nog bli väldigt olika resultat. Tanken är att vi ska prata om vintern och snön, och sedan har jag lite olika planer och idéer på hur det kan utvecklas. Jag kommer inkludera både naturvetenskapliga undersökningar och skapandet. Berättar mer om min planering en annan dag. Är så himla trött efter att ha sovit så lite inatt och näsan är helt igentäppt så jag knappt kan prata och andas.

Dagen spenderades på fritids eftersom barnen har sportlov från skolan. Jag hann med att bekanta mig med de flesta barnen. Skapa en del med kritor, pennor och sytråd. Var med i några barns lek som lekte skola, jag fick vara rektor i leken, som fick komma och styra upp när eleverna eller lärarna misskötte sig. Lekte lekar ute i snön med barnen. Hann också med att prata en del med A (min handledare).

Jag blev väldigt stressad på morgonen eftersom jag blev så sen. När jag väl kom dit var det ingen fara alls och jag kunde pusta ut. A och jag pratade lite på morgonen om hennes planering och om min uppgift, som vi ska prata lite mer om imorgon bestämde vi. Jag sa att jag gärna ville ta del av hennes planeringsarbete och lära mig mer om hur man kan tänka när man lägger upp plan för vad och hur man ska arbeta och varför. Det är verkligen något jag kan väldigt lite om, alltså planera. När jag tänker på det här som återkommer hela tiden: processen i fokus, och lyssna på barnen vad de intresseras av osv - hur fasen planerar man då? Jag menar nu när jag är ny och grön liksom, då vill jag gärna ha nästan som ett manus för vad jag ska säga och vad jag vill få med. Samtidigt brinner jag för att nappa på barnens idéer i stunden och låta deras engagemang genomsyra och styra verksamheten. Jag vill ju gärna vara en JA-sägare i alla lägen. Inte en som säger Nej av bara farten och blir tråkig och slö. Jag vill vara en pedagog som lyssnar på barnen och som låter mig bli en medupptäckare tillsammans med barnen.

Det kändes ett tag som det fanns lika många vuxna som barn där på fritids, eftersom det fanns en extraresurs (en praktikant från arbetsförmedlingen) plus massa ordinare och en vikarie. Men jag slog mig ner vid ett bord och började prata med några barn som satt och ritade. Det var roligt att se och höra hur mycket ritandet och berättandet utvecklades på bara en liten stund, ett litet samtal. En pojke som enbart ritade tornados, flera stycken efter varandra började rita hajar, krokodiler och hela landskap med massa detaljer när vi pratade om och utvecklande som en historia om det som ritades. Jag satt och pillade med en garnstump som låg på bordet och sydde några stygn på ett papper - det blev en hel bild. Och ett barn började samarbeta med mig och vi utvecklade den där bilden jättemycket - massa detaljer, det blev jättekul faktiskt. Jag såg att fler barn runtomkring inspirerades över den upptäckten att man kunde sy och rita och måla på samma bild, en kombination av olika skapandetekniker som gjorde bilden mer uttrycksfull.

Utomhus efter lunch blev det snöigt och blåsigt. Jag blev ensam ute med alla barnen tillsammans med vikarien och praktikanten. Några barn fick tråkigt och tyckte det var kallt. Jag tog tillfället i akt och drog igång lite lekar. Det blev jättekul. Vi började med Dunken, och körde sen Sillburken, Kurragömma och Skala-banan-datten som de tyckte var jättekul, de ville aldrig sluta leka den. Jag känner att min senaste personutveckling har stärkt min självuppfattning och mitt ledar-jag. Jag tar inte åt mig personligen när barn slänger ur sig dumma kommentarer eller retas, jag känner att jag kan ta sådana konflikter, i alla fall i mindra grupper. Dessutom känner jag mig inte konstig som springer runt och leker med barnen, istället för att stå och frysa och ha tråkigt. När jag har dragit igång lekarna kommer de kanske igång och leker sådana lekar på rasterna själva sen. Jag tyckte också det var roligt att jag kunde lyckas förklara hur lekarna var och att de tyckte det var roligt att leka ute i snön och röra på sig, fast de bara ville gå in och värma sig först.


A och jag satt och pratade en del också på slutet av dagen. Hon hade gjort matte-diagnoser och Jag kan- häften med några F-klassbarn som var på fritids. Hon frågade mig, om jag som läst matte på universitets-nivå kunde ge några kopplingar till alltså hur den här grundläggande matematiken, som taluppfattning, siffror och enkel addering och subtrahering kan kopplas till det där svåra som kommer långt senare. Jag kom till en insikt med mig själv. Fasen, jag kan ju inte matte ett skit egentligen. Det enda jag kan och har varit bra på hela tiden, det är att flytta siffror. Det var ju därför jag tappade självförtroendet fullständigt och bytte från svår matte (för högstadie/gymnasie) till yngre barn. För att jag förstod att jag har aldrig fattat vitsen med matte, alltså rent praktiskt förstått varför man räknar och vad det är bra till. Jag har varit bra på att flytta siffror. Lära mig hur man räknar ut en viss typ av tal och räkna på - har aldrig förstått mig på problemlösningen och verkligenhetsförankringen. Vilken jobbig insikt. Hur ska jag lära mig att lära ut grundläggande matematik för små barn? Tur att vi ska läsa matematik-didaktik senare i utbildningen! 

Oj, vad långt det blir... Jag får nog skriva mer imorgon!