Pedagogiska reflektionshörnan

Självkänsla är för mig en grundtrygghet i sig själv. Att lita på sin känsla. Att våga stå för den och uttrycka den. Att inte tänka att man är värdelös när något blir annorlunda än tänkt. Att misslyckas utan att känna sig misslyckad. Det är viktigt för mig att ge mina barn så stor självkänsla som jag möjligt kan. Jag använder alla medel jag vet och känner till för att stärka dem i sig själva. Jag vill hjälpa dem att lära känna sig själva och att deras känslor är värda att bli lyssnade på och bekräftade.

 

Det första jag läste mig till och insåg var att amning är en bra källa att trygga barn på. Så att amma länge, mycket, kravlöst och på barnens villkor var ett mål för mig. Det är visat i forskning att barn blir tryggare av att ammas länge. Länge kan självklart vara väldigt individuellt. För mig blev det 20 månader med första barnet, iom att jag blev gravid igen då. Med andra barnet ser jag ingen anledning att sluta eller trappa ner än på länge. Troligtvis kommer jag sluta nattamma någonstans runt året, då utvecklingsfaser mm stabiliserat sig och jag märker att det kan funka bra för oss två.

 

Andra sätt att stärka självkänslan hos barnen är bekräfta dem i deras känslor. Att våga gissa och sätta ord på hur de känner sig, de får då ett språk för känslor och kopplar en viss känsla med ett visst ord. Det handlar också om att uttrycka mig personligt, kalla mig själv för Jag, istället för "mamma ska ...". Det är viktigt för att göra skillnad på person och person, och det blir väldigt daddigt att prata om sig själv i tredjeperson när det handlar om att sätta ord på mina och andras känslor. Det är ju jag som gläds åt mina barn, det vill jag att de ska veta och få höra.

Sen jag fick barn och sen äldsta var ca några månader beslöt jag mig för att göra min blogg privat (ca 3 år sen). Nu känner jag att återigen blir sugen på att publicera en del inlägg publikt. För att förhoppningsvis nå ut till några fler läsare än de närmaste i familjen/vänner. Många grejer jag funderar över och vill skriva om är kanske för långt ifrån vad mina privata läsare är insatta i. Och det slutar med att jag känner mig obekräftad osv eftersom de inte kommenterar så ofta om det jag tycker är intressant... Hoppas att jag kan få några nya att hitta hit istället och fundera, filosofera och utvecklas tillsammans med mig. Väl mött!

Jag har tänkt om mig själv att jag förstått mer och mer vad det innebär att vara kritisk till sånt man läser. Under högstadiet minns jag att lärarna började använda ordet och påminde oss att vara källkritiska och att man inte skulle tro på allt man läste på nätet, i tidningar osv. Jag tänkte väl inte så mycket på det, men kände att jag nog inte riktigt förstod va de menade. Det förstår jag mer nu. Jag tror inte på att allt jag läser är absoluta sanningar, men folks egna berättelser skrivna med egna känslor och tankar är ju alltid deras upplevelse. Det kan man aldrig ta ifrån dem eller säga är fel. Forskning som kommer fram kan ibland tas helt ur sitt sammanhang och får då inte heller rätt slutsats. Folk kan alltid tolka det de läser, och då utifrån vad de redan vet och tror på. Det har jag märkt också i min privata blogg, att ju längre tiden går ju svårare är det att uttrycka sig enkelt och lättförståeligt. Det kan ju bero på att Min bild av verkligheten hela tiden växer, utvecklas och förändras. T ex detta med pedagogik och psykologi, det har jag slukat en hel del litteratur om vid det här laget (men oändligt finns kvar!). Och när jag sen tycker att jag kommit fram till något jättesmart och skriver ner det, låter det självklart för mig, med min bakgrundsinfo och min världsbild. Men för många av er kanske det låter absurt, helt taget ur sitt sammanhang eller oförståeligt. Med detta menar jag absolut inte att förringa någons kunskap eller syn på världen, utan jag menar att jag insett i ett större perspektiv att vi har Olika erfarenheter och tolkningar beroende av vad vi varit med om, lärt och tänkt tidigare.

 

Jag vill gärna lära mig att uttrycka mig tydligare och mer precist. Så att jag undviker i möjligaste mån att trampa någon på tårna och att bli feltolkad. Detta är ingen lätt match, det märker jag. Och jag vill gärna kunna diskutera mina tankar med alla människor, utan att vare sig ni eller jag ska känna mig missförstådd (eller att alla måste ha läst allting!). Varje människa har ju en unik upplevelse om varje situation vi upplever, med bakgrund av sin personliga erfarenhet. Det gör ju att man alltid borde kunna lära sig något av alla människor man möter, bara man tillåter sig att lyssna med vida perspektiv...