Barn möter naturvetenskapen
Sammanfattning av föreläsningen "Barn möter naturvetenskapen". Föreläsare Bodil Sundberg. Örebro Universitet. 2011-02-10
Förskolans läroplan (Lpfö98) har reviderads 2010. Det som har förtydligats är ledaruppdraget och lärandemålen.
Röster om förändringarna: "mer ansvar kanske höjer yrkets status", "barn tycker om att lära sig, de kommer ha kul", "det kommer bli som i skolan, tidspress!", "det kommer ta död på barnens nyfikenhet"
Hur tänker vi nytt? Utan att hälla ut barnen med badbattnet?
Det finns en hel del traditioner och uppfattningar om förskollärarens-, barnets roller, om undervisning och lärande. Och naturvetenskap - vad är det?
Traditionellt sett finns det två syner på barn - som skiljer sig ganska mycket åt i förskolan och skolan.
1. Barnet som natur: synen på barn i förskolan. Upplysningens idé om frihetens potensialer. Fri lek och skapande. Allt finns i barnet och måste få frihet att uttryckas.
2. Barnet som kultur - och kunskapsåterskapare: synen på barn i skolan. Barnet ses mer som återskapare av samtiden - de ska bli samhällsmedborgare. Aktiviteter är länkade till ämneskunskaper, tydliggör vad och hur, rätt och fel. Tydlig framtidsinriktning - måste läsa, räkna för att förstå samhället. Läraren har auktoritet och kontroll, barnen är passiva och förväntas göra vad de måste. Tidsfaktorn styr val av innehåll och kvalitét. Barnet lotsas fram till rätta svar.
Hur hittar man en övergång mellan dessa två skilda synsätt?
Barnet som kultur - och kunskapsskapare kan vara en möjlig plattform.
- ett sammanfogande förhållningssätt till barn, lärande och kunskap
- se barnen som kompetenta och nyfikna
- se pedagogen som ömsom medresenär, ömsom vägledare/handledare
- tre idétraditioner arbetas samman till en helhet (klassiska bildningsbegreppet- en bildad människa kan tänka själv, progressivismen - "learning by doing", dialogfilosofin - kommunikation, socialt lärande)
Hur tänker vi nytt kring naturvetenskapen?
Matten och svenskan börjar få en mer naturlig plats i fsk-verksamheten. Men naturvetenskapen har långt kvar. Vad handlar naturvetenskapen om egentligen? Naturvetenskapens öde på högstadiet/gymnasiet är dömt att misslyckas, allt färre elever intresserar sig för det. Allt färre studenter vill läsa naturvetenskap på universitet/högskolor. Se istället naturvetenskap som ett sätt att förstå omvärlden.
Istället för att bara ta på sig gummistövlarna och gå ut i skogen - och tro att en utflykt i sig är naturvetenskap - som förskolan har en tendens att göra. Eller att bara sitta och hårdplugga gammal trygg faktakunskap - som högstadiet/gymnasiet tenderar att göra. Det måste bli en helhet. Gå gärna ut i naturen och utforska, upptäck och se verkligheten. Läs gärna i faktaböcker och hitta svar på frågor och öppna för nya frågeställningar. Men använd också hjärnan - tänk, kommunicera, vidareutveckla resonemang och ställ upp egna hypoteser och gör egna frågeställningar. Det behövs en helhet redan från början - och ett fortsatt heltäckande arbete. Fortsätt utnyttja naturen och exprimentera och testa. "Learning by doing" är modernt fortfarande.
Hur ska vi se på naturvetenskap? Inte som en hög med information som man kan beta av bit för bit, utan en aktivitet - ett sätt att förstå omvärlden.
Ett naturvetenskapligt sätt att arbeta. Naturvetenskaplig forskning med barn.
Observation --> Frågeställning --> Hypotes --> Förutsägelse --> Test
Observation: barn kan behöva hjälp med att se detaljer, likheter, olikheter, processer - hur händer saker, i vilken ordning. Även se mönster i sin egen process - vad som är relevant. Barn behöver hjälp med att följa upp observationen med produktiva frågor som stimulerar produktiv aktivitet (improduktiva frågor leder till "rätt eller fel"-tänket). Pedagogen behöver öva sig att ställa de rätta, produktiva frågorna. Handskas med det sociala klimatet och sortera bland barnens spontana frågor. Vilka frågor leder vidare till något? Blir en process - är produktiva? Exempel på produktiva frågeställningar kan vara: Har du sett...? Har du lagt märke till...? Hur många...? Hur lång...? Hur ofta...? Vilken är minst/tyngst/längst? Hur liknar de varandra?
Vad händer om...? Är en fråga som kan leda fram till en undersökning.
Se upp för varför tror du..? eller Hur...? - de frågorna kan bli för svåra och övermäktiga om barnen inte är redo.
Frågeställningar: t ex Vi har sett fler spindlar nära lövträd än nära barrträd
Hypotes: så hypotesen skulle kunna vara: Kan det vara så att spindlar föredrar att bo i lövträd?
Förutsägelse: Om spindlar föredrar att bo i lövträd så ... försöksupplägget leder till ett Test
Pedagogens ansvar:
* Planera - utgå från barnens intressen - men ta ansvar och inse vad som är genomförbart och vad som är lärande.
* Följ upp - utvärdera är jätteviktigt, för att lära sig själv, utvecklas - se lärprocesser och dela dem med barnen - se vad ni lärt er tillsammans.
Väldigt inspirerande föreläsning som gav mig nya tankar kring arbetet med barn. Jag tycker bilden ovan illustrerade väldigt bra hur en helhet kan skapas av gummistövlar, böcker och hjärna. Att förstå sin omvärld kan ju inte vara tråkigt eller jobbigt? Det måste gå att göra det roligt och intresseväckande!
Förskolans läroplan (Lpfö98) har reviderads 2010. Det som har förtydligats är ledaruppdraget och lärandemålen.
Röster om förändringarna: "mer ansvar kanske höjer yrkets status", "barn tycker om att lära sig, de kommer ha kul", "det kommer bli som i skolan, tidspress!", "det kommer ta död på barnens nyfikenhet"
Hur tänker vi nytt? Utan att hälla ut barnen med badbattnet?
Det finns en hel del traditioner och uppfattningar om förskollärarens-, barnets roller, om undervisning och lärande. Och naturvetenskap - vad är det?
Traditionellt sett finns det två syner på barn - som skiljer sig ganska mycket åt i förskolan och skolan.
1. Barnet som natur: synen på barn i förskolan. Upplysningens idé om frihetens potensialer. Fri lek och skapande. Allt finns i barnet och måste få frihet att uttryckas.
2. Barnet som kultur - och kunskapsåterskapare: synen på barn i skolan. Barnet ses mer som återskapare av samtiden - de ska bli samhällsmedborgare. Aktiviteter är länkade till ämneskunskaper, tydliggör vad och hur, rätt och fel. Tydlig framtidsinriktning - måste läsa, räkna för att förstå samhället. Läraren har auktoritet och kontroll, barnen är passiva och förväntas göra vad de måste. Tidsfaktorn styr val av innehåll och kvalitét. Barnet lotsas fram till rätta svar.
Hur hittar man en övergång mellan dessa två skilda synsätt?
Barnet som kultur - och kunskapsskapare kan vara en möjlig plattform.
- ett sammanfogande förhållningssätt till barn, lärande och kunskap
- se barnen som kompetenta och nyfikna
- se pedagogen som ömsom medresenär, ömsom vägledare/handledare
- tre idétraditioner arbetas samman till en helhet (klassiska bildningsbegreppet- en bildad människa kan tänka själv, progressivismen - "learning by doing", dialogfilosofin - kommunikation, socialt lärande)
Hur tänker vi nytt kring naturvetenskapen?
Matten och svenskan börjar få en mer naturlig plats i fsk-verksamheten. Men naturvetenskapen har långt kvar. Vad handlar naturvetenskapen om egentligen? Naturvetenskapens öde på högstadiet/gymnasiet är dömt att misslyckas, allt färre elever intresserar sig för det. Allt färre studenter vill läsa naturvetenskap på universitet/högskolor. Se istället naturvetenskap som ett sätt att förstå omvärlden.
Istället för att bara ta på sig gummistövlarna och gå ut i skogen - och tro att en utflykt i sig är naturvetenskap - som förskolan har en tendens att göra. Eller att bara sitta och hårdplugga gammal trygg faktakunskap - som högstadiet/gymnasiet tenderar att göra. Det måste bli en helhet. Gå gärna ut i naturen och utforska, upptäck och se verkligheten. Läs gärna i faktaböcker och hitta svar på frågor och öppna för nya frågeställningar. Men använd också hjärnan - tänk, kommunicera, vidareutveckla resonemang och ställ upp egna hypoteser och gör egna frågeställningar. Det behövs en helhet redan från början - och ett fortsatt heltäckande arbete. Fortsätt utnyttja naturen och exprimentera och testa. "Learning by doing" är modernt fortfarande.
Hur ska vi se på naturvetenskap? Inte som en hög med information som man kan beta av bit för bit, utan en aktivitet - ett sätt att förstå omvärlden.
Ett naturvetenskapligt sätt att arbeta. Naturvetenskaplig forskning med barn.
Observation --> Frågeställning --> Hypotes --> Förutsägelse --> Test
Observation: barn kan behöva hjälp med att se detaljer, likheter, olikheter, processer - hur händer saker, i vilken ordning. Även se mönster i sin egen process - vad som är relevant. Barn behöver hjälp med att följa upp observationen med produktiva frågor som stimulerar produktiv aktivitet (improduktiva frågor leder till "rätt eller fel"-tänket). Pedagogen behöver öva sig att ställa de rätta, produktiva frågorna. Handskas med det sociala klimatet och sortera bland barnens spontana frågor. Vilka frågor leder vidare till något? Blir en process - är produktiva? Exempel på produktiva frågeställningar kan vara: Har du sett...? Har du lagt märke till...? Hur många...? Hur lång...? Hur ofta...? Vilken är minst/tyngst/längst? Hur liknar de varandra?
Vad händer om...? Är en fråga som kan leda fram till en undersökning.
Se upp för varför tror du..? eller Hur...? - de frågorna kan bli för svåra och övermäktiga om barnen inte är redo.
Frågeställningar: t ex Vi har sett fler spindlar nära lövträd än nära barrträd
Hypotes: så hypotesen skulle kunna vara: Kan det vara så att spindlar föredrar att bo i lövträd?
Förutsägelse: Om spindlar föredrar att bo i lövträd så ... försöksupplägget leder till ett Test
Pedagogens ansvar:
* Planera - utgå från barnens intressen - men ta ansvar och inse vad som är genomförbart och vad som är lärande.
* Följ upp - utvärdera är jätteviktigt, för att lära sig själv, utvecklas - se lärprocesser och dela dem med barnen - se vad ni lärt er tillsammans.
Väldigt inspirerande föreläsning som gav mig nya tankar kring arbetet med barn. Jag tycker bilden ovan illustrerade väldigt bra hur en helhet kan skapas av gummistövlar, böcker och hjärna. Att förstå sin omvärld kan ju inte vara tråkigt eller jobbigt? Det måste gå att göra det roligt och intresseväckande!
Lev S Vygotskij
Sammanställning av föreläsning om Vygotskij. Föreläsare Barbro Bergfeldt, Örebro Universitet. 2011-02-04
Lev Semenovic Vygotskij levde 1896-1934 i Sovjetunionen. Han intresserade sig för sovjetisk psykologi, konst och litteratur. Arbetade tidigt med utvecklingstörda, senare med inlärning och det mänskliga tänkandet.
Vygotskijs huvuvtema var - alla människor, även det lilla barnet, är kreativa - kreativitet är utvecklande. Hans idé var att mänskligt beteende bygger på två olika händelser. Kreativitet - en mänsklig aktivitet som skapar något nytt och reproduktion - upprepande av ett tidigare skapat handlingsmönster.
Vygotskij förklarade fyra olika samband mellan fantasi och verklighet:
1. Verkligheten byggs av tidigare reella erfarenheter - minnen. T ex religion, mystik, sagor, sådant vi hört. Ny kombination av tankar, upplevelser som skapar något nytt - förvrängs eller kombineras. Fantasin grundar sig på verkligheten.
2. Lånad erfarenhet - andras erfarenheter eller anvisningar. Fantasin blir ett medel att vidga vårt medvetande - ömsesidigt beroende av fantasi och verklighet. Viktigt för vår utveckling. Erfarenheter stödjer sig på fantasin.
3. Emotionellt samband - intryck, tankar och bilder står i relation till den sinnestämning vi känner. Känslan inverkar på fantasin och tvärtom. Böcker, film, teater och konst är exempel på detta samband.
4. Fantasin blir verklighet - tekniska apparater, maskiner, verktyg (bilar, tåg, telefoner mm) - skapade av en fantasi. Ingen existerande förebild, praktiska samband med verkligheten, påverkan från omgivningen.
Pedagogisk slutsats: vikten av att vidga barnets erfarenheter - berätta, lyssna, se, uppleva. Ju mer de sett, hört, upplevt - ju större fantasi får de.
Den närmaste utvecklingszonen - Vygotskijs hjärtefråga
Gemensamt handlande - man lär tillsammans.
Utnyttja alla olika kunskaper, ta hjälp av varandra och lär av varandra. Varför skulle utantillkunskap vara viktigast? Minst lika värdefullt att kunna slå upp i en bok.
Barns konstnärliga utveckling kan beskrivas i fyra steg.
1. Huvudfotingar (ca 3-4 år) - ritar ur minnet, värdesätter de kroppsdelar som är viktigast.
2. Form och linjer (ca 5-6 år) - röntgenbilder, kläder utanpå kroppen som syns igenom.
3. Verklighetstroget avbildande (ca 10 år) - noggranna konturer, siluetter, mer verklighetstroget.
4. Perspektiv, ljus och skugga (ca 12-13 år) - kommer inte av sig självt, brytpunkt i puberteten, slutar annars rita om de inte kommer in i detta steg.
Att lära sig att se - att komma förbi sista steget
-bra bildundervisning
-utveckla sitt skapande
-lära sig att måla
-kan - kan inte - finns inte - man behöver alltid träna
-när man inte vet hur man ska göra - lära sig tekniker
-eget sätt - att lära sig tekniker kan göra att man hittar egna, personliga uttryck i skapandet.
Barnets konstnärliga utveckling - frihet - hitta glädje i det man gör, låt barnens intressen styra val av aktiviteter, speciell begåvning - låt dem utvecklas!
Miljön/Uterummet
- det som finns i böcker finns överallt
- mer jämlikhet i det fria - roller förändras - man kommer varandra närmare - lär känna varandra och lär av varandra
- stimulerande lärandemiljö - t ex barnanpassad höjd på fönster, bänkar mm
Sikta högt!
Vad vill jag? Hur ska jag ta mig dit? Vem vill jag ha med mig? Vad har jag med mig i min ryggsäck?
Lästips: Vygotskij i praktiken, Leif Strandberg och Fantasi och kreativitet i barndomen, Lev S Vygotskij
En bra föreläsning som i grova drag gav en bild av Vygotskijs tankar kring kreativitet och fantasi. Det svåraste tycker jag är att förstå skillnaden på de fyra sambanden mellan fantasi och verklighet. Bergreppen känns luddiga och svåra att sätta under samma rubrik. Jag blir inte klok på dem...
Lev Semenovic Vygotskij levde 1896-1934 i Sovjetunionen. Han intresserade sig för sovjetisk psykologi, konst och litteratur. Arbetade tidigt med utvecklingstörda, senare med inlärning och det mänskliga tänkandet.
Vygotskijs huvuvtema var - alla människor, även det lilla barnet, är kreativa - kreativitet är utvecklande. Hans idé var att mänskligt beteende bygger på två olika händelser. Kreativitet - en mänsklig aktivitet som skapar något nytt och reproduktion - upprepande av ett tidigare skapat handlingsmönster.
Vygotskij förklarade fyra olika samband mellan fantasi och verklighet:
1. Verkligheten byggs av tidigare reella erfarenheter - minnen. T ex religion, mystik, sagor, sådant vi hört. Ny kombination av tankar, upplevelser som skapar något nytt - förvrängs eller kombineras. Fantasin grundar sig på verkligheten.
2. Lånad erfarenhet - andras erfarenheter eller anvisningar. Fantasin blir ett medel att vidga vårt medvetande - ömsesidigt beroende av fantasi och verklighet. Viktigt för vår utveckling. Erfarenheter stödjer sig på fantasin.
3. Emotionellt samband - intryck, tankar och bilder står i relation till den sinnestämning vi känner. Känslan inverkar på fantasin och tvärtom. Böcker, film, teater och konst är exempel på detta samband.
4. Fantasin blir verklighet - tekniska apparater, maskiner, verktyg (bilar, tåg, telefoner mm) - skapade av en fantasi. Ingen existerande förebild, praktiska samband med verkligheten, påverkan från omgivningen.
Pedagogisk slutsats: vikten av att vidga barnets erfarenheter - berätta, lyssna, se, uppleva. Ju mer de sett, hört, upplevt - ju större fantasi får de.
Den närmaste utvecklingszonen - Vygotskijs hjärtefråga
Gemensamt handlande - man lär tillsammans.
Utnyttja alla olika kunskaper, ta hjälp av varandra och lär av varandra. Varför skulle utantillkunskap vara viktigast? Minst lika värdefullt att kunna slå upp i en bok.
Barns konstnärliga utveckling kan beskrivas i fyra steg.
1. Huvudfotingar (ca 3-4 år) - ritar ur minnet, värdesätter de kroppsdelar som är viktigast.
2. Form och linjer (ca 5-6 år) - röntgenbilder, kläder utanpå kroppen som syns igenom.
3. Verklighetstroget avbildande (ca 10 år) - noggranna konturer, siluetter, mer verklighetstroget.
4. Perspektiv, ljus och skugga (ca 12-13 år) - kommer inte av sig självt, brytpunkt i puberteten, slutar annars rita om de inte kommer in i detta steg.
Att lära sig att se - att komma förbi sista steget
-bra bildundervisning
-utveckla sitt skapande
-lära sig att måla
-kan - kan inte - finns inte - man behöver alltid träna
-när man inte vet hur man ska göra - lära sig tekniker
-eget sätt - att lära sig tekniker kan göra att man hittar egna, personliga uttryck i skapandet.
Barnets konstnärliga utveckling - frihet - hitta glädje i det man gör, låt barnens intressen styra val av aktiviteter, speciell begåvning - låt dem utvecklas!
Miljön/Uterummet
- det som finns i böcker finns överallt
- mer jämlikhet i det fria - roller förändras - man kommer varandra närmare - lär känna varandra och lär av varandra
- stimulerande lärandemiljö - t ex barnanpassad höjd på fönster, bänkar mm
Sikta högt!
Vad vill jag? Hur ska jag ta mig dit? Vem vill jag ha med mig? Vad har jag med mig i min ryggsäck?
Lästips: Vygotskij i praktiken, Leif Strandberg och Fantasi och kreativitet i barndomen, Lev S Vygotskij
En bra föreläsning som i grova drag gav en bild av Vygotskijs tankar kring kreativitet och fantasi. Det svåraste tycker jag är att förstå skillnaden på de fyra sambanden mellan fantasi och verklighet. Bergreppen känns luddiga och svåra att sätta under samma rubrik. Jag blir inte klok på dem...
