Process eller produkt?
Sitter precis och läser en bok som heter Småbarns bild- och formskapande, skriven av Ann Granberg. Den handlar om hur man som pedagog arbetar med skapande med riktigt små barn (1-3 år). Hon framhåller att skapande kan ses i alla aktiviteter barn gör, hela aktiviteten är skapande, kreativ. I likhet med Vygotskij säger hon att all form av kreativitet är utvecklande. Det är processen som är det väsentliga, inte resultatet. Hon ger som exempel när barn bygger en koja, ofta är det just byggandet av kojan som är det lustfyllda. När kojan väl är färdigbyggd är den inte lika rolig längre. Andra exempel är byggandet av sandkakor eller byggandet med klossar eller leg8o, bygg, bygg, bygg och sen rasa alltihop och börja om igen. Det är ju också skapande, kreativ och utvecklande verksamhet som barnet använder för att bearbeta händelser och lära av sin omgivning. ”De kan lägga ner nästan hur mycket möda och energi som helst på att under stor koncentration bygga en sandborg på stranden. Strax därpå kan de utan saknad lämna det åt sitt öde för att istället kasta stenar i vattnet med samma entusiasm” (Granberg, s 15). Dessa exempel exemplifierar ju hur processen i sig är den viktiga för barnet, hur de gläds över sin fina produkt en kort stund för att sedan överge den.
I förskolan och skolan blir det alltför ofta en hets att göra något fint, att göra produkter som kan hängas upp och i konstnärligt syfte visa vad barnen kan och vad fint de kan göra om de får rätt hjälpmedel. Det är en mycket intressant diskussion som jag måste fundera mer på. Jag menar de tips och idéer vi fått med oss från våra lektioner i skapande handlar en hel del om att vi själva ska få prova på och lära oss olika tekniker. Men alltför stor del enligt min mening handlar om att göra fina saker – saker som ser snygga ut i slutprodukt. Vår bildlärare på Universitet framhöll själv vid vårt första lektionstillfälle hur viktig processen är. Men sedan har hon varit väldigt frånvarande under vårt skapande arbete. Hon har satt igång oss i början av passen och kommit tillbaka för att se resultaten, som hon sedan bedömer oss utifrån. Jag ställer mig nu kluven till hur jag ska ta mig an min VFU-uppgift. Jag vet att rent förståndsmässigt och listigt tänkt bör jag göra mina bilduppgifter efter några av B:s idéer, eftersom hon är en person som gärna bedömer utifrån en ganska subjektiv och personlig uppfattning (tyvärr!). Men samtidigt vill jag verkligen hitta knep och metoder att arbeta med skapande på ett sätt där man sätter processen i fokus, inte slutprodukten.
Just nu känner jag en förvirring inför detta, har jag någonsin sett ett lärarlett lektionspass med ett kunskapsmål, samtidigt som man sätter processen i fokus? Hur gör man det? Vad ger man barnen för uppgift? Vad blir det om man bara ger dem material? Jag menar, den gruppen jag kommer arbeta stod väldigt passiva inför sin maskuppgift. De såg sin lärares exempel-mask, fick sedan en mall att rita av och klippa efter, och stod sedan ganska frågande inför uppgiften att dekorera masken på valfritt sätt. I den uppgiften blev det ju produkten som blev den viktiga. Fröken gjorde ett stort rött äpple som alla barns maskar skulle limmas fast på och som sedan skulle sättas upp. Återkommer med denna diskussion!
