Pedagogiska reflektionshörnan

I onsdags hade jag mitt första egna lektionspass med en grupp barn. Fem stycken glada barn som samarbetat som grupp tidigare och som av läraren är strategiskt sammansatta. Vi startade passet ute med att jag samlade in dem lite innan vi skulle gå in från lunchrasten. Jag hade med mig luppar, svarta papper och en stor bunke ut. Jag började med att visa barnen att man kunde ta lite av den översta pudersnön på ett papper och kika på i luppen. De tyckte det var jättehäftigt och jag uppmärksammade dem på att det ser ut som små, små diamanter eller kristaller. Ja, det var de med på. Det kändes som ett mycket bra sätt att starta passet på, att göra dem intresserade och nyfikna. Sen fyllde vi den stora bunken tillsammans med snö och tog med in.

Jag lät dem bekanta sig med materialet som jag dukat fram på ett bord där vi skulle sitta och jobba. De var nyfikna och spralliga. Det var svårt för mig att få dem att sitta still eftersom vi var i storfritids lokaler, som barnen dels inte var vana att vara i och som dels blev så öppet och obegränsat att det var svårt att hålla dem kvar kring bordet. Ytterligare en försvårande omständighet med gruppen var att tre av dem hade svårt att koncentrera sig av olika anledningar.

Såhär hade jag dukat upp på bordet


Jag hade två målbilder med mitt lektionspass. Den ena var att få barnen sugna på att undersöka och fundera kring snöns utseende, egenskaper och tillsammans med mig hitta former att utforska och testa olika grejer med snön. Den andra var att tillsammans skulle skapa en mind-map/plansch med ord och bilder som relaterade till vår uppfattning om snö.

Själva undersökningen gick ut på att vi mätte upp snö i en behållare som rymde en liter och sen gjorde vi några tester. Mätte vikt, höjd, antal dl och vilken temperatur snön hade. Jag tänkte mig att själva begreppen och siffrorna inte skulle säga så mycket för barnen, men att de måste få en inblick, uppstart någonstans och några av barnen kommer säkert relatera till och komma ihåg några av sakerna vi gjorde. Barnen var helt på det klara med att snön skulle smälta och bli vatten om vi lät den stå och vila. Kanske skulle jag ha frågat hur de kunde vara så säkra på det? Vad som fick dem att göra den hypotesen. Jag märkte själv att jag blev tjatig när jag frågade vid flera tillfällen vad de trodde skulle hända med snön, "vi har ju sagt massa gånger att den kommer bli vatten - snö är vatten" tror du vi är dumma eller - ungefär. Vi gjorde sedan samma tester med vattnet som med snön. Tiden blev för lnapp och vi hann inte riktigt prata om resultaten och sammanfatta vad vi lagt märke till.

Planschen gick också sådär. De flesta barnen ville skriva orden själva, och jag gjorde misstaget att skicka runt den gemensamma planschen. Vilket resulterade i att de andra fick sitta och vänta på kompisarna under tiden någon av de andra skrev sitt ord. Sen kom vi också in på ett sidospår där barnen bara räknade upp alla grejer man kunde gör i snön, t ex snöbollskrig, snögubbe, snögrottor osv. Vi kom ifrån de här orden som jag hade haft i början av passet när de tittade på och undersökte snön.

Tiden räckte inte till och på slutet blev jag stressad och kände mig misslyckad eftersom inget blev som jag tänkt mig. Helhetsmässigt kände jag att det blev rörigt, springigt, svårt att samla barnen och intressera dem och få ut något vettigt. Positivt var att de faktiskt blev intresserade av att undersöka snön både ute och inne i början. Ute tyckte de att det var spännande med kristallerna - men det ledde inte direkt vidare till något - ställde jag fel sorts frågor? Inne när vi kom in började de ösa och greja och känna på snön - det utvecklade jag lite nästa pass jag gjorde. Undersökningen blev inte som jag hade tänkt mig, dels hann vi inte med att sammanställa och barnen hann inte förstå riktigt varför vi gjorde det, eller vad vi kunde lära oss. De visste att snön skulle bli vatten när det smälte, en av dem visste att vatten var tyngre än snö/is. Men de reagerade inte över att mängden vatten var så mycket mindre än mängden snö även om jag försökte påvisa det faktumet. Jag blev besviken över att planschen inte blev så mycket heller.

Samtalade efteråt med A som inte tyckte jag skulle känna mig så besviken. Hon tyckte absolut det verkade som vi hade hunnit jättemycket på en timme och att barnen hade visat både engagemang och kunskap i språk, skrivande osv. Jag hittade flera saker jag skulle ändra på till nästa pass, men ändå behålla grundkonceptet för att dels se hur jag lyckades med en helt annan grupp och hur jag själv kunde känna mig säkrare i det jag gjorde när jag gjort det en gång tidigare.

Misslyckade planscherna

Barnen har skrivit orden: kallt, snö, vatten, snögubbe, snöbollskrig, snögubbe och nedanför är våra resultat av mätningar av snö respektive vatten