VFU, dag 5, Torsdag
Vilka fina bilder det blev!!!
Och det där med att trolla med färgerna och göra en färg man inte har är jättespännande. Jag brukar ibland göra en stor sak av "att hur många färger har jag här" och sätta fram en röd och en blå puck. Och så pratar vi om att det är två färger och att de heter röd och blå. Det är inte säkert att barnen vet. Och så "hokus-pokus" så blandar jag en lila. "Titta! Det fanns en till!" "Tror ni vi kan trolla fram en till?" Och så får vi en blåröd och rödblå. Och så långt skulle ju kunna räcka med förskolebarn. Men hur går man vidare med större barn? Kan man intressera dem för att blanda ett visst antal droppar? Vad blir det om man tar 3 röda och en blå? 10 röda och 1 blå?
Och om det blir oändligt många färgprover, kanske man kan sortera dem. Vilka ska vara i den röda högen och vilka ska vara i den blå? Finns det någon färgblandning som vare sig är röd eller blå? Om de är med så långt, så kan man nog släppa dem att experimentera hej vilt. Och kul om man kan få dem att lägga utklippta bitar så det går från rött till blått nästan omärkligt. Kan du inte prova om du kan få dem till det? Jag brukar markera att här borta ska det rödaste vara och här borta ska det blåaste vara, sen lägger man två färgprover bredvid varandra och funderar på vilken som är blåast och vilken som är rödast. På det sättet tror jag barnen kan börja lära sig att se att det finns många röda kulörer och många blå.Hmmm, det där ska jag nog själv göra med treorna...
Och städa? Ja, de måste ju lära sig att ta ansvar, men städa det kan de inte. Något ska de ordna med innan de går tycker jag. Och jag har alltid jättesvårt att bryta skapandet och tvinga dem städa. Jag städar oftast själv. Kanske viktigare att visa kamrater och verktyg och material hänsyn
och respekt? För att inte tala om "konstverket" man gjort.
Glad i hågen efter att ha läst mammas kommentar på lunchrasten gick jag tillbaka och tänkte testa den här färgblandningsidéen om några var intresserade. Några hakade på, bland annat den tjejen som började blanda så mycket igår och jag tänkte att det var ett listigt drag för att få fram samma skaparglädje och upptäcklust idag också. Det blev snopet nog inte alls som jag tänkt mig. Kanske lyckades jag inte entusiamera dem tillräckligt eller så var de bara inte sugna på att göra just den uppgiften. Jag började precis som mamma tipsade om att ta fram röd och blå. Frågade hur många och vilka färger vi hade. Två stycken, blå och röd. Det var de med på. Det var coolt att det kunde bli lila också, men sen tappade jag dem. Att hålla på och göra olika nyanser av lila, blanda rött och blått blev inte så kul tydligen. Ett annat barn slängde fram en låda med stämplar och så började de göra det istället.
Men jag tror mycket på att låta barnens egen fantasi och upptäckarlust styra. Men jag känner att jag nog är ganska extrem i min åsikt om att inte hindra barnen så mycket. De andra fritidspedagogerna blir väldigt trötta, arga och uppgivna när barnen använder material på "fel" sätt eller "leker" med material. Jag undrar bara varför man inte kan få tillåtas leka att pärlor är diamanter i en skattletar-lek eller varför man inte kan få sitta och rita eller sy under bordet i sin koja? Är det så himla dåligt att låta barnen utveckla sin fantasi och vara kreativa hela dagen?
Satt och tänkte på det under frukosten när några av barnen flamsar och tramsar, säga knäppa saker och retas i en salig blandning. Mycket av det som kommer ut är ju väldigt fantasifullt. De barnen som pratar mycket, vitt och brett och tar plats på ibland störande sätt, de är nog ofta barn som har stor fantasi.
Här är en ödla och en nyckelpiga av pärlor, kul att hitta nya och flera sätt att använda vanliga pärlor. Längst ner är mönster till en pärlspindel som jag ritade åt ett barn.
Är det du som hittat på att göra så där med pärlorna eller har du fått tips av nån? Det såg mkt kul ut.
Tråkigt att de inte hängde på, men så är det ibland. Och ibland fungerar det att de fortsätter att göra som de själva vill. Svårare är om man faktiskt har som mål att de ska lära sig vissa saker. Ibland blir det med "milt tvång" och ibland lyckas man att hitta en ny ingång. Se om du kan hitta/uppfinna en annan ingång för färgkunskapen behöver de och ska ha för att bli godkända. Vad händer om du anpassar övningen till dig och gör den så att du tycker den är rolig och spännande? Och vad händer om du sätter dig och gör den själv och låter de hållas med sitt? Kan det vara så att de anade ett kunskapsmål, att du ville lära dem något? Att det påminde om skola och tråkigt? En del lägger ner fantastiskt mycket energi på att göra motstånd. Det är som att de aldrig fått känna vad roligt det är att utvidga sina ramar, att lära sig något. "Nu får du bestämma dig! Ska vi ha roligt eller måste vi alltså lära oss något?"
De där sköldpaddorna som de trycker med. Skulle det inte kunna bli väldigt fint om de gick på en oändligt lång rad och bet varandra i svansen? Och så att de är ton i ton från rött till gult?
Det ser ut som du tagit en varmröd och blandat med den blå. Du måste ta den kallröda. Det är då du får den underbart vackra lila tonen.
